Som jag skrivit tidigare i bloggen så har ju Vidar visat en sida av osäkerhet och rädsla. Han har gjort "utfall" mot människor som han inte känner så väl, som pushat honom och varit över hans huvud eller inte lämnat honom ifred. Trängda situationer alltså. Vi blev väldigt noga med att säga till folk att de inte fick luta sig över honom och att låta honom komma i sin takt, samt inte klappa på huvudet. Men på nyår gick han över den gränsen och vi hamnade på akuten med en vän som fick sy sitt ögonlock. Ögat klarade sig och synen var helt intakt. Allt gick jättefort när det hände. Vi stod o pratade i köket och jag skulle hjälpa sambon med något och vände mig ifrån henne. Då kom Vidar svansande och skulle hälsa. Hon böjer sig över honom och utan någon förvarning som hann uppfattas small det bara till.

Vi bestämde för att ta hjälp med Vidar och tog kontakt med en kille som har lång erfarenhet av boerboels, han såg bara rädsla och osäkerhet som eskalerat i ett dåligt beteende. Vidar skulle dit på rehabilitering i februari. Vi tog också kontakt med en hundpsykolog som endast såg osäkerhet hos Vidar ingen aggressivitet.

Mjo. Nästa operation närmar sig med stormsteg! Så onsdagen den 24 är det dags. Då ska de gå in med titthålskirurgi i vänster armbåge på Vidar och ta bort de äckliga små benbitarna som sitter där och stör min vackra pojke! De ska oxå kastera honom. Nu när han inte är så bra i sina armbågar så och har en C-höft så vill inte jag att han ska bli avelshund. Sen är han ju inte bäst i sitt temperament heller som ni som följer bloggen nog har förstått. Han är en rädd liten pojke. Han låter sååå farlig mest för att han är räddare än alla andra. =(

Idag har vi fuskat lite och släppt ut Vidar när han stått o gnällt vid dörren. Annars har vi varit duktiga o tagit på koppel och gått ut med honom. Så idag är han nöjd. Vi låg o mös i soffan förut. Vidar kom o trängde ner sig och hade mig som huvudkudde och var SÅ nöjd!

Mmm Vidar har ett tidigt stadie av Furunkulos. Vi ska tvätta med klorhexidinshampoo tre gånger i veckan fram till operationen nu och hoppas att det blir bättre annars blir det en stark antibiotika kur. 

Vidar har fått mer och mer ont i sina framtassar. De är svullna och han vill INTE att man ska ta i dem. Att torka tassarna när han varit ute är ganska omständigt, för han måste först sitta ner och sen måste jag ge honom kommandot "tassen" så att han ger mig sin tass och då kan jag torka den lite försiktigt. Och sen likadant med nästa framtass. Sist jag klippte klorna så skrek han för att det gjorde så ont i framtassarna. Han ska oxå försvara sig lite och har morrat när det gjort ont.. Detta slutar  han dock med när jag säger till honom. Men detta tyder på att han har väldigt ont i sina framtassar. Han ska ju snart opereras igen i vänster armbåge. Vi ska samtidigt kastrera honom då han börjar bli allt för mycket hanhund och inte alls så trevlig i vissa situationer, exempelvis när vi är hos svärföräldrarna och han går och kissar på deras hunds liggplats.... >_<

Tänkte att jag ska ringa och prata med veterinären idag och höra vad de säger om tassarna. Är ju inte roligt att han går runt och har ont. 

Igår fick jag hem min stora kille! Rakad omkring höger armbåge och plåstrad. Han hade varit lite morrig åt de på djursjukhuset men mest pussig sa hon som jag hämtade honom av...knasiga vovve. Inatt har varit en liten pers av gnäll och ynk från Vidars håll då han inte har fått sova i sängen. Vilket ju gör att jag har sovit fjäderlätt och vaknat av minsta lilla ryck från hans sida. Men han har inte gått upp i sängen iaf även fast han tjurat och stökat i sin bädd som nog är minst lika mjuk.

Idag var det piggelin  Vidar. Man tror knappt att han har genomgått en operation...men det märks i hans lite låga humör och att han drar sig undan lite och ogärna vill bli klappad på huvudet, man ska vara på hans nivå och gosa då går det bra.

Han kräktes av Rimadylen imorse. Han ska nog få den lite längre ifrån måltiden tror det fungerar bättre, då blir han inte så illamående.

Får se om vi lyckas få åka bort i helgen. Verkar som att det kan vara strul med hästvakt...hoppas inte...men annars blir det att vackert stanna hemma...*suck* Jag vill inte vara hemma...

Måste köpa kompostgaller så vi kan skärma av hemma oxå. Minska risken för rallyracing genom hela huset.

Ska försöka ta en fin bild på min sjukling sen.

Jupp...världens hemskaste matte har jag varit ikväll...för vidar har fått bada och klippa klorna...Han satt och led inne i duschen när jag blötte honom och var allmänt ohjälplig med lyftandet av tassar eller nånting.

Det är vad vi kämpar med vår Vidar. Rädslan och osäkerheten. Som tyvärr visar sig i att han morrar åt vissa personer och även vid vissa tillfällen markerat mot några. Ofta när någon hälsar på honom och är över huvudet på honom med händer eller lutar sig väldigt mycket över honom.

I helgen hade han tydligen morrat åt en vän till svärföräldrarna som varit där och fikat. =(

Vad gör man åt detta...kastrering känns mer och mer aktuellt då det kanske dämpar det hela något iaf..? Säger ju åt honom ordentligt varenda gång han gör det för han gör ju fel. Skulle vilja kunna socialträna bort det på något sätt...Ceasar Millan hjälp, typ...>_<

Så frustrerande att han gör så...för mot oss är han ju världens goaste!

Operation på onsdag...får väl se hur det går har ju inte direkt höga förväntningar...*suck*

Jo här är det verkligen full fart. Svärmor ramlade ju av en av hästarna i söndags och jag har ju inte haft en lugn stund sen dess. Har ju 10 hästar att ta in och ut, samt mata och mocka.

Sen ska Vidar få sin beskärda del av uppmärksamhet oxå. Han har fått följa med till stallet nu några gånger och det märks tyvärr på ett negativt sätt. Han har börjat halta mer kraftigt igen så jag har börjat ge honom Rimadyl nu så får vi se om det blir bättre. Jag hoppas att operationen gör skillnad! Hur ska det annars gå med min stora gosehund...

Igår när jag kom hem luktade det kattskit i huset och gissa vad som låg i köket, jo resterna av en smaskig bit som Vidar dragit ur lådan...usch! Kunde inte vara så arg på honom för det var ju iaf inte ett par skor som han gett sig på. Och idag på morgonen fick han sota för mumsbiten för hans mage var inte rolig. Det pruttades ordentligt och det som kom ut var väldigt löst och kleggigt.

Idag fick han följa med till jobbet. Så när jag öppnade en banan i bilen så såg jag en nos som höjdes upp och sniffade i luften. Sen stod han med öronen framåt och tittade på mig när jag åt min banan. Ögonen sa att du tror väl inte du får ha den där ifred eller? Så han fick en liten bit när vi kommit fram. Han bara älskar banan!!

Bosatte mig i soffan för att kolla in fredagens Idol-final! Vidar gjorde sällskap. Och jag fick agera huvudkudde till min snarkande 50 kgs älskling! Han hittade värsta bra ställningen och sov och snarkade igenom hela Idol. Så intressant var det ungefär. Jag kunde sitta och nålbinda mina sockor som jag för tillfället håller på med. Nålbindning är en gammal vikingtida hantverksteknik, som fanns innan både virkning och stickning...nu fick jag in lite hantverk här oxå....tihi..

SKK:s dom om Vidurs röntgen. Höfter: vänster B och höger C. Vänster är "normal" och höger har dysplasi.  Armbågar: ED 2 = måttligt lindriga pålagringar. Trasig Vidur...

Mmm...Vidar var tvungen att äta upp mina Converse häromveckan... Då var han billig kan jag lova. Kommer hem från stallet och han låg och var lite upphetsad innanför dörren. Skorna låg omkring slängda med snöret vid hans tassar och den dödade skon vid soffan...det kokade ganska bra i mig just då. Så lite ovett fick han men ganska snabbt blev han "förlåten" och jag suckade över min dumhet att inte lägga in alla skor i garderoben ordentligt.

Försäkringsbolaget går med på att stå för armbågsartoskopin på Vidar! Så nu vill vi ha operationstid här hemma. Även fast att jag vet att konvalecenstiden kommer att bli jobbig, då Vidar MÅSTE ta det lugnt. Säg det till en Boerboel...

Jo...Vi var på Valla Djurklinik i fredags. Åter igen kanske jag måste säga då. Han har ju haltat till och från under en lång period. Runt den 4 september var vi in till Valla och han fick Rimadyl igen... Men de sa att vi skulle komma tillbaka om han inte blev bra. Så nu efter lönen så åkte jag dit igen. Denna gång gick de igenom honom ordentligt och han blev röntgad oxå...

Domen löd: Pålagringar i båda armbågarna. Höger är värre än vänster. Så där vill de gå in med artoskopi och ta bort sånt som inte ska vara där. Höger höft är heller inte helt okej. Men vänster är okej. Jag fick ett recept på Rimadyl som jag kan ge honom vid behov och sen ska han få glocosamin.

I väntan på godkännande från försäkringsbolaget. För jag tog ledtillägget på honom! Och det är jag så sjukt glad att jag gjorde! Så det rekommenderar jag alla som ska skaffa en ej SKK-godkänd ras att göra. Och det måste vara försäkrat från att de är valp annars gäller det inte på samma sätt.

Så nu är det bara en lång tråkig väntan på att få svar om operationerna. Vidar tycker att det är hemskt att inte få följa med till stallet och busa med Digge. Men han får faktiskt vara hemma och ta det lugnt nu. Han anstränger sig så mycket när han busar med Digge och jag vill inte att det ska bli värre än vad det redan är.

I helgen hade vi en Totte och en Laban på besök. Mina föräldrars labradorer. Totte var Vidars lekkompis och de lekte alldeles lagom så Vidar var inte så rastlös utan fick ut sin energi. Tyvärr så ville mina föräldrar ha med sig lilla Totte hem...så nu har Vidar tråkigt utan Totte. Han får gå korta promenader och vara ute lite på tomten hemma och jaga katterna en aning.

Jag hoppas min lilla Vidar blir bra efter sina operationer och slipper ha ont och halta fram. Han har ju så mycket energi och leklust och vilja att ha roligt. Det går inte med trasiga ben. Även om han tål extremt mycket.

/Vidars matte

Lilla Vidar är inne i en sån period just nu. Det hjälper ju inte att han fått order om vila från veternären heller...Galen Vidar som äter upp mattes räkningar och skor...Han åt faktiskt upp en räkning för mig! Klyscha nummer ett uppfylld!

Men nu är tassen bättre iaf så jag hoppas han inte drar upp det igen...för han är helt galen när han kommer ut i stallet. Hemma vågar jag inte ha honom för otyg hittar han på kan jag lova. Fast han är min gosegris i alla fall.

Sova med matte innan jobbet i sängen utan husse är mysigast. Då ligger han nära nära och har jag tur hinner jag somna innan han börjar snarka...

Nu ligger han i bilen på jobbet med tjuriga Digge och gamla Plexus. Digge ska ha mest plats och gruffar ordentligt om han inte får det. Knäpp hund. Så Vidar brukar reta honom lite. Hihi..